08. ett ögonblick

jag har funderat mycket på vad jag skulle skriva denna dagen, kanske därför jag inte skrivit det den dagen jag skulle heller. men jag vet mycket väl vilket ögonblick som jag minns starkast, ett ögonblick då allt gick så fort men ändå så otroligt sakta.

jag minns att mamma väckte mig på morgonen och berättade att hon hade blivit sämre, att de hade undrat om hon ens skulle klara av natten. det var inte det bästa sättet att bli väckt på. självklart blev jag ledsen, åt frukost och satte mig sedan i badet och då brast det och jag ville inte att det skulle ske. men vad visste jag då? ungefär 2 timmar senare hände det. det ringde i telefonen, det var pappa som ringde, han frågade om jag var ensam och jag svarade att fidde var hos mig. och jag som alltid går runt när jag pratar i telefon gick ut till köket eftersom att det lät som att allt inte var okej. och då sa han det, "det är något tråkigt som har hänt. monica har dött." och i det ögonblicket kände jag så mycket, jag kände sorg, ångest, skam, jag kände mig förkrossad och hjälplös, och jag har nog aldrig börjat gråta så fort i hela mitt liv. det fanns inget mer att säga, vi grät för mycket båda två och sa att vi skulle höras senare. jag stod kvar vid diskbänken och grät och jag kände hur mina ben blev svaga, fredrik kramade mig och jag sa att jag orkade inte stå, så han bärde in mig till mammas säng och där låg vi i en timme, och jag trodde inte det var sant, jag kan fortfarande inte tro att det är sant, det är så fel. underbara människor råkar ut för hemska saker. varför?

jag kan fortfarande inte förstå.


Kommentarer
Postat av: linda nordwall

varit med om exakt samma sak, du gav mig rysningar. <3

2010-12-19 @ 20:26:48
URL: http://liindanordwall.blogg.se/
Postat av: mikki

det är så hemskt! :( <3

2010-12-19 @ 22:19:53
Postat av: mikki

det är så hemskt! :( <3

2010-12-19 @ 22:20:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0